Pratade i telefon med mamma imorse samtidigt som jag tänkte ta första morgon rundan ut med hundarna. Hundarna stod så fint och väntar vid dörren, jag hoppar i skorna, ha mamma i luren medan jag öppnar dörren.. Trodde jag. Fick inte upp dörren. Tänkte att nu är jag för klen, när jag inte kan öppna dörren längre, så var bara till att lägga på luren med mamma i, för att kunna använde bägge händerna. Men icke! Fick syn på min underbara granne ute i trädgården.. Hoppade upp på köksbänken, slog bort allt som stod i fönstret, öppnade det och hängde mig ut och gapade på granndamen "Elise!! Hjälp, jag kommer inte ut!?!" Slängde ut min husnyckel i hopp om att hon skulle kunna öppna dörren utifrån. Vilket var lättare sagt än gjort. Vi slet, vred, drog och puttade.. Pustade och suckade på varsin sida av dörren. Slutade med att Elise fick hämta lite låsolja och 30 min senare så var jag ute.
Tittade på varandra och bröt ut i skratt.. Elise tyckte att jag såg för rolig ut när jag hängde ut genom fönstret och skrek, som en riktig kvinna i nöd! Det kan man lugnt säga att jag var. Vad hade jag gjort om hon inte hade vart hemma? Tur jag har min snälla granne!
Kommentarer
Skicka en kommentar