FELICIA SPARR

..Med stormsteg.  Idag är det bara åtta veckor kvar till Knodden är beräknad. Kan inte begripa vart tiden bara har tagit vägen?! Vi längtar så galet mycket efter att få ha våran lilla knodd här hos oss. Nyfikna på att så se vem det är som legat där inne i magen. Dock tror jag faktiskt inte riktigt att vi ännu har fattat.. Att jag snart inte längre ska vara gravid, ingen mage som är i vägen, inga mysiga sparkar eller kullerbyttor inne i magen. Utan att det faktiskt kommer att finnas en liten bebis här hos oss, våran alldeles egna bebis. Hur stor längtan än är så ska jag villigt erkänna att jag kommer att sakna att vara gravid. Nu har jag Äntligen börjat att må bra igen och kan njuta av livet som gravid. Helt underbart!

Igår var vi på den första träffen med Föräldragruppen. Tyckte att det var lite pirrigt och nervöst innan, man hade Ingen som helst aning om vad man skulle förvänta sig.   Var faktiskt riktigt roligt att träffa fler par som ska ha barn i samma veva som oss. Sju par, med båda först föderskor och de som hade barn sedan tidigare. Vilket var riktigt roligt och lärorikt att få lyssna på dem som hade barn sedan tidigare. Att få ta del av deras erfarenheter och höra hur olika graviditeter och förlossningar alla haft. Alla delade sin tankar och funderingar med varandra. Jag som kan vara lite blyg inför nytt folk satt mest tyst och bara lyssnade. Medan mina kära sambo snabbt fann några pappor att pladdra med. Vi båda var väldigt nöjda med första träffen och ser fram emot den nästkommande. Något som jag varmt kan rekommendera båda parter att gå på. Bra information och härlig gemenskap i gruppen.

Visst är det helt underbart ute just nu. Gräset, träden och buskarna som är gröna. Blommorna har slagit ut och det doftar vår!

Som jag avslutade det förra inlägget med, Att allt gott för något ont med sig.  Efter att ha levt i en dröm i nästan 6 månader som gravid, utan några som helst symtom. Så skulle jag nu få smaka på verkligheten. Samma dag som jag gick in i vecka 25 kände jag på kvällen att något inte stod rätt till. Fick så ont i magen. Ingen vanlig magvärk, men kunde inte säga vad som var fel. Blev värre och värre, dagen därpå började det trycka på ännu mer och lite svagt illamående startade. Tänkte att jag säkert drabbats av magsjuk, så ringde till jobbet och sjukanmälde mig. Illamåendet försvann framåt dagen men inte värken. Förstod då att det måste vara något annat. Och denna värk är inte normal att ha. Sa till Tomas att ha det inte gått över till imorgon så ringer jag till docktorn. Nej, sa han. Du ringer barnmorskan och det är idag. Det kanske inte är dig det är fel på, utan bebisen. Men gud, hade jag inte haft en tanke på! Att jag faktiskt har ett liv till att tänka på, trotts att det ännu