Ett mirakel!

Förra sommaren började jag och sambon prata om att skaffa barn, men då vi skulle åka utomlands i September så bestämde vi oss för att jag skulle sluta med mina p-piller i samband med resan. Vilket jag också gjorde. Sa till oss själva att vi inte kommer göra någon större grej av detta, utan det kommer när tiden är inne. Tiden var inne snabbare än vi någonsin kunnat ana. Sa till Tomas att min mens var sen och att jag trodde att jag var gravid. Åkte upp på kvällen och köpte ett graviditetstest, som jag gjorde dagen där på. Ni kan ju själva gissa att det inte blev särskilt mycket sömn den natten för verken mig eller Tomas. Morgonen därpå skickade jag till Tomas, som var på jobbet, att jag skulle göra testet. Inget snack om saken!! Blev två lila streck medan jag kissade på stickan, kunde knappt bli tydligare. Stackars Tomas som inget visste, gick på jobbet en hel dag och bara väntade på att få komma hem och veta hur det gått. När han tillslut kom hem, satt jag som ingenting hade hänt i soffan och tittade på TV. Sa hej och frågade hur det gått på jobbet, inget mer. Han såg sååå besviken ut stackarn. Han gick upp för att byta om, där en överraskning väntade. 

Väntade en god stund, helt knäppt tyst. Smög mig försiktigt upp, där stod han och bara tittade på allt detta. Detta ögonblick var taget som ur en film. Han såg mig djupt in i ögonen med tårfyllda ögon och frågade om det verkligen var sant. Kände gråten i halsen, fick inte fram ett ord. Log allt vad jag kunde och nickade samtidigt som jag kände en tår längs med kinden. Kramade om varandra, slöt ögonen och kysstes. Detta var lycka!!

Kände oss som världens lyckligaste, fast att man egentligen inte riktigt kunde fatta att det var sant. 

En tid senare var det dags för första ultraljudet, så nervöst! Nu skulle vi för första gången få kika på vårt lilla mirakel som låg där inne. Tankarna som snurrade, förväntningarna och spänningen. Glömmer det Aldrig! 

Pirrade så i magen, stirrade så ivrigt på skärmen framför oss. Där var h*n! Än en gång blev jag helt stum. Fick inte fram ett ord, ingenting! Tog Tomas hand, kramade om den hårt och kände hur glädjetårarna forsade ned för kinderna. Vi tittade på varandra och bara log, både var mållösa. Det var det mest vackraste jag någonsin har sätt. Det var då allt blev på riktigt, det låg verkligen någon där inne. Så underbart!

Veckorna gick och vi svävade på moln.

Snart så hade vi passerat halvvägs in i graviditeten och oron började komma ifrån min sida. Varför kunde jag inte känna h*n? Inte det minsta tecken på liv. Det drog ihop sig för det andra ultraljudet och nervositeten var större än någonsin. Vad skulle vi få mötas av? Vilka besked skulle vi få? Så pirrigt!

Tog varandra i händerna, blundade och tog mig ett djupt andetag medan barnmorskan förberedde allt. Och där, där var h*n. Med friska härliga hjärtslag. Sken upp som solen, tittade på Tomas som satt med ett leende som aldrig förr. Allting såg bra ut. Hjärtat slog som det skulle, h*n växte enligt kurvan. Nyfikna på vad det var för någon där inne så var vi så klart tvungna att ta reda på kön, en liten pojke blir det till sommaren. Detta var vi så klart tvungna att fira med middag på stan. Firade inte bara dem glada beskeden utan även vår årsdag. Bästa årsdagen någonsin!!

Veckan efter ultraljudet låg jag och drog mig i sängen en morgon, då jag tyckte mig känna något i magen. Var så otydligt och låg och halvsov, men detta lyckorus!! Veckan därpå vaknade jag av tre sparkar i magen. Äntligen! Som jag längtat efter att få känna våran lilla plutt. Tyvärr dröjde det ytterligare innan Tomas kunde känna honom. Knodden, som vi kallar honom för sparkade bara tidigt på morgonen när Tomas antingen sov eller redan åkt till jobbet. Men sen en helg när vi båda var lediga så väckte jag honom, tog hans hand och la på min mage. Han gick från helt sovande till klarvaken på bara en sekund när han också fick känna av våran lilla prins. 

Nu är jag redan i 6 månaden, magen den bara växer och växer. Knodden sparkar och härjar i både tid och otid. Syns klart och tydligt igenom kläderna när karate kid sätter igång. Fantastisk känsla.

Älskar livet som gravid!

Så många fina stunder och ögonblick. När jag pinkade på stickan och den visa positivt, första gången vi kikade på vårt lilla underverk, sparkarna i magen, att få höra hur hans hjärta slår när vi är hos barnmorskan. Finner inga ord!

Kan bara säga att vi längtar så otroligt mycket efter dig, dock kommer jag att sakna min gravidmage och dina härliga rörelser inifrån. 

Som vi alla vet så för allt gott något ont med sig och det kommer jag skriva om lite längre fram.