Igår var det dags för tre månaders vaccinationen.
Såg till att Leo var nyäten och utvilad, så han skulle vara på så gott humör som möjligt. Kände mig lugn och sansad. Tills vi kom dit och jag fick se sprutorna som vår lilla kille skulle bli stucken med. Är absolut inte nålrädd! Men kändes så i mitt mamma hjärta. Dessa sprutor som var lika långa som Leos lår är tjocka. Då brast det, kunde lite hålla igen tårarna. Som tur var så var Tomas med oss och fick ta det stora ansvaret under vaccinationen. Gick förvånansvärt bra, Leo blev lite ledsen. Men gick över fort och efter fem minuter så var det glömt och förlåtet. Timmarna gick och vår kille var precis lika pigg och glad som han brukar vara. Febern lyste med sin frånvaro. Så skönt!!
Dock tror jag att han blev lite trött, då han sov till kl tio i morse. Kryss i taket.
Är så stolt över vår kille som fixade vaccinationen så himla bra. Han skötte sig tio gånger bättre än vad hans mamma gjorde. haha
Hopplös;)
SvaraRaderaverkligen! :D
Radera