Gravid problem

På bara mindre än en vecka har graviditeten förändrats så mycket. Knodden har nu längre inga "rutiner" för att vara aktiv, utan nu är det nog 20 timmar om dygnet utan att överdriva. Märks att han vuxit till sig och börjar få ont om plats och vi ska inte tala om styrkan som denna lilla varelse besitter. Känt de senaste dagarna hur tungt och jobbigt det faktiskt börja bli. I Måndags fick min kära sambo hjälpa mig med att klä på mig, då jag knappt når mina egna fötter längre. Att ta sig från liggande till sittande är näst intill omöjligt. Tomas bara skrattar åt mig och kallar mig för hans lilla valross. Och det är precis så jag känner mig vissa gånger. 

Igår tog vi oss en långpromenad och för första gången så kom jag på mig själv med att jag vaggade fram, kände mig färdig för döden när vi kom hem igen, helt slut! Har även fått tillbaka dessa underbara sura uppstötningar, illamående så in i när knodden härjar som mest. Och dessa svallningar ska vi inte bara prata om!! 

Var och klippte mig hos Jessica i morse, fick sådana svallningar och kändes som om jag skulle svimma när jag satt i frisörstolen. Började svettas och svartnade för ögonen. Vi fick ta tre pauser så att jag kunde gå ut och svalka av mig och ta in lite nytt syre. Fick mig även en ninja spark av knodden och ja, där kom frukosten upp! Första gången jag spytt av graviditeten. Tur att Jessica nyligen också vart gravid så hon hade förståelse ha ha. 

Kan inte säga att jag tycker dessa sista veckorna är någon dryg väntan, med tanke på hur fort 8 månader har gått. Dock ska det bli skönt att kunna röra sig fritt utan att det är en stor och tung mage i vägen. Slippa svallningar och illamående. Att kunna klä på sig vad man vill. 

Kan lova er att längtan efter knodden blev inte mindre när jag såg Jessicas små guldklimpar, så mysigt. 

Så ja knodden, du är såå välkommen precis när du vill. Vi längtar efter dig!