Fortsätt till huvudinnehåll

Smart hund

Misan har lärt sig vad det är för väder beroende på vad det är för jacka hon ska ha på sig när vi ska gå ut. Frågade om vi skulle gå ut, hon kommer springande mot dörren och ställer sig så fint och väntar på att man ska sätta på henne selen, då hon får se att jag tar fram regn jackan.. Shit! Hon backar några steg och titta på mig precis som om "sååå kissnödig är jag inte, jag kan nog hålla mig lite.." Som jag har skrivit innan, så avskyr Misan regn. Så idag har det inte blivit några långa promenader kan jag lova. Till slut fick jag nog av att hon stretar emot och titta bakåt på dörren hela tiden.. Så fick ta till lite mutor.. Tittade på Misan och sa att vi skulle till Sigge och Sally. Hon stannar upp, reser på öronen och tittar på mig, precis som "Vad sa du?". Jag upprepar, Vi ska till Sigge och Sally! Då jäkla lägger hon i femte växlen och pinnar på.. Då har hon fan inga problem med att gå i regn och rusk. Ha ha! Sötnosen min.
Efter att ha fått leka lite med sina polare, är det dags att bege sig hemåt.. Kommer ut och förbi parkeringen.. Misan stannar och tvärvägra gå, växlar blicken mellan mig och lägenheterna.. Precis som "Snälla matte, kan vi inte gå in hit, jag känner dem som bor här inne (Johanna och Peter), jag är blöt och jag fryser.." Men icke, det var bara till att fortsätta hem, trögt gick det, men är bara glad att vi tog oss hem.. Vilken hund man har! :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nya dojjer

Blev ett par nya skor igår. Det var Alldeles för länge sen jag köpte skor nu, nästan så det gör ont i hjärtat på mig. Men det ska vi ändra på nu när våren kommer. För är det något jag är riktigt tokig i så är det vår och sommar skor. Absolut inget man kan få för mycket av. Eftersom det vart ett sånt Underbart väder idag, så har jag så klart invigt de nya dojjorna :)

Gravidbilder med Bullen

I graviditets vecka 34 passade vi på att föreviga denna underbara tid som gravid genom att ta lite kort som ett vackert minne.

Morfars kille

Leo har blivit en riktig mamma och pappagris. Han blir nästan alltid ledsen när någon annan än ska hålla honom. Ibland kommer tårarna på stört medan andra gånger det kan gå bra i några minuter. Men idag hände något jag Aldrig kunnat ana. Pappa kom på besök i förmiddags för att mysa lite med Leo. Efter att ha burit runt på Leo och gosat en stund så skulle pappa räcka över honom till mig igen så han kunde dricka sitt kaffe i lugn och ro. Vad händer, Leo tjurar ihop. Nöjd pappa som genast vill ta tillbaka Leo, och ja.. Han tystnar. Morfars kille?